Blogg

Sommaren é kort...

Enligt Tomas Ledin regnar ju också det mesta bort men så illa är det långt ifrån och jag tycker vi haft en riktigt bra sommar – så här långt! När man nu valt att ge Sverige en sommarchans för första gången på 20-talet år – ja, då får man också tåla en och annan halvbra dag, även om hustru Anna-Karin har svårt att riktigt fatta det. Kvällstidningarnas säljande löp om ”Värmen på väg”, ”Sommaren kommer tillbaka” och typ ”Här hittar du solen” – ja, de ger hon inte mycket för utan retar till och med upp sig på dessa under molnhimlens gång över Kämpingebukten. Att det samtidigt är ”rekordvarmt” på våra vanliga breddgrader så här års kring de södra delarna av Medelhavet – ja, det spär ju bara på hennes sug efter sol och värme.

Dagliga dopp i havet har dock inte missats – oavsett vädrets makter och inledningen på Västkusten var magnifik och trots att jag ju badar året runt i Kämpingesanden, så kan jag inte komma ifrån att klippbad är något av det bästa man kan vara med om, när det gäller utomhusbad. Att ligga på en varm klipphäll, med en bra bok i handen och ta ett svalkande dopp mellan varven – ja, det slår det mesta.

Tempen var uppe och vände vid cirka 23 grader här i bukten för dryga veckan sedan men i dag visar grannarnas födelsetermometer på 17 och det är bra nog. När det var som allra varmast tillbringade jag dagarna vid badhytten och det tog en tio dagar att totalrenovera hytten. Det började med att ge verandan ett nytt innertak men slutade som sagt med en totalrenovering och Gud, vad vacker hytten blivit. Det snackas om ”Kämpingebuktens vackraste hytt” bland soldyrkare i hålorna runt omkring…

Till sist enades vi om en ommålning till vitt, med ljusgrå nya knutar och med mörkgrå dörr och bänkar. Med det nya taket därtill – ja, då är också hytten som helt ny! Pricken över i:et blev den halvhöga dörr som jag monterat som en rullande innerdör och som gör att kvällssittningarna med kortspel i hytten inte längre plågas av svepande havskyla längs golvet och med lite värmeljus här och där blir det till en riktigt behaglig kvällsupplevelse. När nästan allt var klart kom sportchefen och hans Anna förbi och Martin har ett visst intresse i hytten, eftersom det är där sportredaktionens årliga kräftskiva snart äger rum.

Samma dag gick jag rakt in i hyttens ena gavelbräda och halva pannans solbränna fastnade i brädan men samtidigt som det gjorde förbaskat ont och storblödde, kände jag ändå en viss tillfredsställelse. Den känner jag alltid, när jag just går in i något med huvudet och anledningen till det är, så klart, min ganska ringa längd…

Med badhytten i ordning är jag också beredd inför en ny halv småklubbsäsong och hösten kan väl inte börja mycket bättre än den nu gör; med ett derby på Vångavallen mellan IFK och FCT! Snacka om revanschbegär hos gästerna – efter svidande 1–5 på Ymorvallen senast…

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”

/sigge