Blogg

Småklubbsspelet värmer i kylslagna maj

Jo, men visst – det har gått en liten tid sedan jag skrev senast men det har varit mycket att stå i och så är det varje maj månad. En månad som kan vara hur ljuvlig som helst och där jag minns mina födelsedagar långt tillbaka i tiden som enbart somriga och trädgården fylld med pärlhyacint och då handlar det ändå om redan den femte i månaden.

I år har det knappt ännu varit en dag värd att nämnas i samband med månaden maj – jo, jag erkänner; det var ett par fantastiska dagar i förra veckan men snabbt var det roliga åter slut. I maj när kvällarna ger en känsla av försommar och som ger en känslan av att semestertiderna snart är här – nej, det har inte varit mycket av den varan och snart nog är det banne mig juni.

Det är ju också i maj som småklubbsfotbollen kanske har sin allra bästa tid. Tänk ett lokalderby på långsidans bänk, en korv i pausen, människor på rad som man känner och till sist också ett resultat som gläder kanske alla eller åtminstone de flesta.

Kallt som tidigt i april men annars var det precis så i Gylle häromdagen och även om det inte handlade om ett derby, så verkade åtminstone de flesta nöjda och belåtna. Seger ju för GAIF och så många från Klågerup fanns ändå inte på stadion…

På stadion träffade jag en gammal god vän och det gäller Mats Haleby. Mats och jag har gått på högskolan tillsammans och vi har mötts otaliga gånger på fotbollsplanen. Där har han alltid stått som segrare och det gäller oavsett om hans Gylle vunnit eller ej. Mats stod alltid själv i fokus som en riktig målspottare och i cirka 500 matcher gjorde han långt över 300 mål! På övertid av sin karriär spelade Mats ännu mera på skoj i Gylle B-lag och om målspottandet där, säger han så här:

– Där låg jag nog i princip på ett mål per match!

Det gav mig ett enkelt uppslag inför kommande småklubbssidor och det är inte bara Gylle som har en kulspruta som Mats. Det finns klenoder till spelare i varje småklubb runt om på Söderslätt.

Ett annat uppslag fick jag i torsdags och då gäller det Sven-Gunnar Moberg och hans återinträde i tränarrollen. När jag pratade med ärrade Skivarpssupportrar i pausen, lät det så här:

– Vilken enorm skillnad i spelet om vi jämför före och efter Sven-Gunnar tog över och det går bara inte att jämföra.

Då stod det ändå ”bara” 1–1 i Smygehamn mellan ÖT Smygehuk FF (jo, så knepigt heter det egentligen numera) och vad hade väl inte nämnda supportrar att säga efter domare Kvists slutsignal och segern med 2–1 för Skivarp?

Det duggar tätt med just derbyn för tillfället och ett av dessa spelades i Minnesberg under fredagen. Hela 5–0 där till ungdomliga Gislöv och det verkar som om Thomas Kronkvist där bättre hanterar ”Vellingemodellen” än vad Stefan Rask gör själv i Vellinge IF.
Nu ska vi dock vara snälla och Stefan & Co har ju äntligen hittat segerspåret och tog senast första segern för säsongen.

Derbyt i helgen gäller, så klart, IFK Trelleborg–FC Trelleborg på Vångavallens A-plan och må nu vädergudarna vara med oss småklubbsälskare och IFK i synnerhet.

– Jag hoppas på 500-600 åskådare, menar FCT:s Christian Ahlström.

Samme Christian som var en av målskyttarna i ett av fjorårsderbyna men skillnaden då låg i tröjfärgen – som ju då var blårandig jämfört med dagens mörkblå…

Slutligen och det är en ren bedrövlig läsning:

Smögens IF – som ju trillade ned i femman i höstas – fick inkassera sjunde förlusten på åtta matcher, när Uddevalla IS var på Havsvallen och vann med matchens enda mål. Därmed ”behåller” också Smögen jumboplatsen.

Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!

//sigge