Blogg

Småklubbsarenorna fylls och grannkatten lever oerhört farligt

Ingen riktig majvärme ännu men i helgen kändes det som om extra många var ute och tittade på våra småklubbar. Själv hann jag med en hel del, även om en och annan match blev till en ”tjugominutare”.

Inledningen skedde hemmavid och derbyt mellan BK Näset och Vellinge och där överraskade Vellinge stort. Man höll jämna steg med BK Näset i allt och då till och med målmässigt, där det var BK Näset som till sist tvingades jaga kvittering. Till sist blev det också lagkaptenen Tim Jörvall som räddade hemmapoängen men det var unge Pontus Phexell som dessförinnan spräckte Blerim Guxhufi nolla. Blerim kom från den makedonska förstaligan månaden innan seriepremiären och visar hela tiden vilken duktig målvakt han också är.

Sedan bar det rakt över halva Söderslätt till Klagstorps IP och precis som hemma i Höllviken fanns en storpublik på plats. Alltid kul att dryfta småklubbsfotboll med ordföranden Lars Persson och det var speciellt intressant denna lördagseftermiddag…
Innan det bar vidare hann jag och fotografen, Claes Nyberg, beskåda Fredrik Johanssons mästerliga frisparksmål långt utifrån vänsterkanten. En kopp kaffe hanns också med men sedan väntade Gylle stadion på ett besök.

Redan vid entrén där kom man fram till mig och påtalade att ”han är här!” och först förstod jag väl ingenting men snart förstod jag att man menade Mats Svensson. Fritidsnämndens ordförande hade anammat den informella inbjudan till stadion och Mats kan det där med småklubbsfotboll och verkade trivas i vimlet.

– Jag har redan provat korven, sa Mats medan vi artigt hälsade på varandra och på vägen ut från stadion såg jag att Mats var framme i korvakön en andra gång.

Jag hann inte se allt och kanske var Mats bättre påläst där och kanske fick han därmed också se Västra Ingelstads båda segermål – signerade Dennis Andersson och Christoffer Öberg.

Nästa och sista lördagsanhalt blev Ymorvallen och där tyckte jag att hemmalaget slarvade helt i onödan. Patrik Eklund i målet brukar vara säkerheten själv men denna lördag verkade Patrik inte vara riktigt i harmoni med vare sig själv eller andra. Det blev väl också tyvärr Patrik som mot slutet var lite inblandad i Svedalas segermål, eller…?

Det har varit intressant att ta del av många läsares engagemang här på Småklubbsbloggen och de allra flesta har också förmågan att komma med bra synpunkter. Trevligt också när man ställer upp utan att gömma sig bakom anonymitetens mask och det är väl egentligen bara en som hela tiden försöker ”spela Allan”…

Måste delge en rolig historia som Peter Lövqwist berättade inför förra helgens Sydkustlopp. Peter är bland annat fotograf och arrangerar musikinspelning i egen studio och så här berättade han:

”Hade faktiskt en riktig mardröm i natt och jag drömde att jag var med om en flygkrasch, där jag upplevde att planet buklandade. Var på jordklotet det hände vet jag inte men jag blev mycket snart varse att hela familjen tack och lov klarat sig. Min första tanke var då att ringa till TA och fråga om de ville ha en bild från haveriet…”

För någon vecka sedan pratades det gräsmattor här och nu måste jag ännu en gång lyfta fram den egna hemma på Stjärndalavägen och oj, vad grann den är på väg att bli! En ny omgång gödning – den andra i ordningen – står på tur och sedan gäller vatten i lagom mängd framöver och snart ligger man där i hängmattan och bara njuter av greenen.

Allt hade varit frid och fröjd just hemma i trädgården, om det inte varit för grannens katt och jag kan enkelt uttrycka mig så här; den katten lever mycket farligt och en dag har den definitivt gjort sina sista behov och då gäller inte bara i mina välansade rabatter utan for ever! Självklart ska alla hundägare ta sitt ansvar men jag fattar inte varför kattägare ska förskonas från ansvaret att ta hand om husdjurets avföring och en början på det är, så klart, att anordna ett ställe där katten kan sk-ta hemmavid.

Kan också avslutningsvis berätta om den ”kattfångare” jag installerade för ett par år sedan och som fortfarande fungerar – bara man har batterier till hands och de har saknats i år tills nu. Jag gick helt enkelt in och googlade på nätet och fick fram en ”catch the cat” och som någon i Stockholmstrakten importerade från Great Britain. Jag ringde upp och beställde och när den kom levererad, trodde jag Anna-Karin skulle gå i väggen.

”År du inte klok – 800 kronor för att skrämma iväg en katt?”

Jo, så var det och kattjagaren fungerar så, att en stråle täcker ett område som är 75 procent av vinkeln framför den nedtryckta apparaten och frekvensen som utlöses ligger precis på kattens och därför skräms inga andra djur eller fåglar iväg, om man ”passerar”. Nu kommer det bästa och när jag fått den i min hand tryckte jag ned den i rabatten utanför ett av vardagsrumsfönstren – och det som sitter så jag ser det framför mig en bit bort, när jag tittar på TV. Apparaten var laddad och just som jag sitter där och tittar på en kvällsmatch, så hör jag världens skri utanför fönstret och en katt som ÄRLIGT TALAT flyger rakt upp i luften med framtassarna utsträckta precis som den ville säga ”jag ger mig!”.

När batterierna är laddade och isatta – ja, då slipper jag/vi också kattskrället men katter é ju inte dumma och den försöker hela tiden byta stråk genom trädgården och 800 kronor får väl ändå räcka…

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”

//sigge