Blogg

...”när fotboll é som allra störst!”

”Hur bra är egentligen Gislöv eller hur dåliga är egentligen vi?”

Ja, så lät det bland hemmasupporters i Snarringe redan strax efter pausen och när Gislövs halvtidsresultat ”kablades ut” och det är klart – så kan man ju också undra men samtidigt; så enkelt som att lägga ihop 4–1 – som det blev till Janstorp i lördags mot Skegrie och 9–2 – som nu Gislöv besegrade just Janstorp med och få det till att Gislöv skulle vara tio mål bättre än Skegrie – nej så enkelt är det inte. Och det finns ju dessutom kall fakta som motsäger det och för bara tiotalet dagar sedan blev det ju också 2–2 de båda Söderslättsföreningarna emellan i Snarringe.

Vilken fotbollstisdag det blev i försommarens tecken men med åskan i bakgrunden och ett mörker, där fotografen Claes Nyberg dock inte behövde använda sig av blixten i Gislöv. Den stod Moder Jord för själva och matchen mellan Gislöv och Janstorp inleddes också med en våldsam blixt som skrämde och det är ju inget att leka med och fotbollsspelare har både skadats och dött i samband med just åskväder.

Jag var dock förberedd på åskvädret och när jag före avsparken i Gislöv hämtade en ”spiddekaga” hos Olanders på Sjöfararevägen, sa fru Olander så här, när hon öppnade dörren:

– Det luktar hav och då blir det också alltid åska!

Samma sak sa fiskarn’s påg – dock i min egen ålder men jag saknar namnet –  vid entrén till Gislövs IP men efterhand drog ovädret över och norrut och matchen på Gislövs IP kunde spelas som planerat.

Nå ja, för inget av lagen blev det nog som planerat och vem kunde väl ana att hemmaspelarna skulle få in hela nio bollar bakom Janstorps keeper och lika få kunde säkert gissa sig till storsegern med 9–2.

Man träffar alltid trevliga människor på de olika småklubbsmatcherna runt om på Söderslätt och i Gislöv var det extra trevligt att få en pratstund med Patrik ”Trelleborg” Andersson. Patrik var tränarklädd åt sonen Filip, tror jag grabben heter och hans lag och Patrik berättade att han både följer ”sitt” TFF och MFF.

Andra halvleken ägnades åt derbyt Skegrie–Behar och återigen en helmysig småklubbsträff. Storpublik i Snarringe inspirerar alltid och ur denna fann jag trevlig gemenskap med bröderna Bengtsson, Sven-Gunnar Moberg och Mats Ersson.

Det är inte ofta jag slår vad och senast förlorade jag och det var inför EM i fjor, där Håkan Zejnilagic vann en stor stark. Hur denna ska bjudas har vi dock ännu inte kommit fram till men den kommer Arsenal-Håkan till del när bara rätt tillfälle ges och vi pratar ofta om det. Vadet gällde om Sverige skulle gå vidare från fjorårets EM-gruppspel i Österrike/Schweiz och jag trodde dumt nog på Sverige…

I Snarringe borde jag har slagit vad med Behars Ismet Dedic, där han trodde att Adnan Rastoder var siste målskytt för Behar – till slutresultatet 1–4. Jag propsade på Mirza Vrbanjac och si, det var Mirza! Inte illa att slå en numera väl insatt supporter på tafsen, när det gäller att identifiera just en spelare i ”hans” lag, eller…?

”Småklubbsfotboll när fotboll é som allra störst!”

/sigge