Blogg

Man har väl rätt att kräva mer, eller...?

Nej, det här handlar inte direkt om småklubbsfotboll men kanske ändå och då menas TFF:s – milt uttryckt – mediokra spel mot Brommapojkarna och då gäller i första hand HELA första halvlek.

Till Vångavallen kommer många utifrån byarna och det gäller både ung och gammal fotbollsälskare och alla har rätt att egentligen få veta; hur kan ett allsvenskt lag så totalt förvandlas – från ett kämpande segerlag mot mäktiga Göteborg till att uppträda som rena pajasar på Kiviks marknad mot ett bottenlag som BP? Vissa TFF-spelare är dessutom välbetalda och bortskämda och tränar som vilka proffs som helst ute i de stora ligorna.

– Jag skäms oerhört och speciellt över att folk fått betala för att se oss spela så här uselt!
Så ärlig är Kristian Haynes direkt efter matchen och inte för att jag är för någon aga eller tortyr men alla involverade i TFF-truppen; ledare som spelare – borde tvingas till något av ett ”hallå, där-pass” under tisdagens övningar. Så illa var det och här måste ett rejält uppvaknande till och det måste finnas ett ansvarstagande långt utanför spelarna som gäller.

Inte nog med det totala eländet under hela första halvlek – vad är det för inställning hos spelare som blir inbytta? En avbytare ska, så klart, komma in och bidra med ny energi och inte komma in och förstärka de problem som redan finns på planen. Jag ogillar starkt att se en inbytt spelare sitta och bara glo på en flyende motståndare, när han blivit nedtacklad på ett regelrätt sätt och jag tycker lika illa om spelare som fått en chans till allsvenskt spel men som inte verkar tycka det är roligt. En fis på tvären och så är det rehab som gäller vecka ut och vecka in. Snacka om att få lite valuta för satsade pengar…

Nej, ska älskvärda Barbro Bengtsson få sina förväntningar infriade med folk i kö till TFF-matcherna – ja, då måste helt andra spelartakter gälla. Så som de allra flesta alltså uppträdde mot BP – nej, då kan det barka rakt ned i superettan igen. Och det vore väldigt trist och inte minst för alla de småklubbsspelare som givetvis finner både energi och glädje i att gå på allsvenska, lokala matcher.

Till allra, allra sist några ord om Vångavallens beskaffenhet och hur i hela världen kan man förstöra denna prisade allsvenska gräsmatta som man gjort inför BP-matchen? Jag kan faktiskt en hel del om just gräsmattor och det är bara att komma hem till Höllviken och njuta av just en gräsmatta och hur en sådan ska skötas. Inte ens om man bara ska ha mattan att leka lite lätt på eller ens bara att sitta på kan man vräka ut lös grus och tro att allt ska ordna sig. Nej, man måst vara ytterst ödmjuk i relationen med gräsmattan och som Vångavallen har behandlats senaste veckan – ja, då kan man definitivt lika bra anlägga centralortens allra första konstgräsplan på A-planen och den andra på grusplanen ovanför.
– Det var som att springa ute på Dalabadet, analyserade Kristian Haynes efter matchen.

För tillfället verkar Albäcksvallen vara kommunens i särklass bästa gräsplan och skulle (det hoppas verkligen ingen sann fotbollsvän) TFF:arna få för sig att fortsätta med eländet till fotbollsspel som i första halvlek mot BP – ja, då kan Albäcksvallen också snart husa den skara supportrar som trots allt går och tittar. 2 565 mot BP var en hyfsad publiksiffra när matchen började men med facit i hand hade Barbro & Co säkert varit än gladare med bara en handfull som i så fall varit vittnen till den urusla prestationen.

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”

//sigge