Blogg

Klubbkänsla – existerar den?

Att byta klubb var något otroligt stort förr i tiden och det hade i mångt och mycket att göra med den äkta klubbkänsla som alla eller åtminstone de flesta bar med sig inombords. Moderklubben var allt och ingen kunde fatta, när en och annan ändå började röra på sig för så där femtio år sedan.

De riktigt stora spelarna som gick till klubbar utomlands – de var på något sätt förlåtna och dessa önskade också den breda medlemsskaran ”Lycka till”. Med Gud nåde den som här hemma ens tänkte tanken, att börja spela för en annan klubb och i värsta fall för en konkurrent.

Den övergång jag kanske minns bäst från förr, var den när MFF-aren, Anders ”Puskas” Ljungberg, lockades av tonerna att spela för Åtvidaberg och som på den tiden hade gott om sponsorpengar i form av Facits. Ingen i dag vet väl vad Facit var men det var en stor skriv- och räknemaskintillverkare. Pengarna räckte till många och Ralf Edström kom från Degerfors och Roland Sandberg från Lyckeby i Blekinge.

Puskas var för många MFF-are en riktigt stor bov, när han lämnade men han togs ändå tillbaka som en riktig MFF-are, när det begav sig att återvända efter tre säsonger. Det blev ytterligare åtta säsonger med MFF och Puskas avslutade den andra MFF-sejouren med att förlora Europacupfinalen mot Nottingham 1979. Att Puskas senare representerade både Landskrona Bois och Örebro – struntade gemene MFF-are i och då tyckte man nog att Puskas hade gjort vad man kunnat förvänta.

I Trelleborg växte Bertil ”Lille-Bertil” Anderssons övergång till IFK – efter en mycket lyckad utflykt till Åtvidaberg och då från TFF – till en jätteaffär på det lokala planet och ingen TFF-are kunde någonsin riktigt förlåta övertramp… – förlåt; övergången. Bertil Andersson tillhörde sedan de tongivande i de IFK-lag som firade stora triumfer under slutet av 60-talet och som så när hade tagit sig upp i allsvenskan. Jag tror inte Bertil Andersson någonsin egentligen blev ”TFF-are” igen.

Jan Ericsson klarade sig något bättre, när han gick tillbaka till IFK från MFF – dit han också kom från TFF och om nu Bertil Andersson kom att betyda mycket – ja, då var Jan Ericssons betydelse än större, när det gällde randiga framgångar.
Jan Ericsson blev efterhand den meste IFK-aren genom tiderna och han leder fortfarande den ligan skyhögt men någon IFK-are är han definitivt inte längre och jag kan riktigt se hur illa han tycker om skriverier likt dessa …

Den tredje övergången som gav eko på det lokala planet var Stefan Nordbladhs övergång från TFF till IFK och det måste ha varit någon gång under mitten av 70-talet.

Oavsett när men efterhand avtog förtreten att spelare lämnade för andra klubbar och nu för tiden byter ju spelare klubbar verkligen huller om buller och någon klubbkänsla – nej, den tror jag inte existerar. I stort åtminstone och se på till exempel dagens Gislövs IF och Lilla Beddinge BK, där båda lagen avancerade ett steg uppåt för nästan exakt ett år sedan. Men vad hände? Jo, halva lag försvann till andra klubbar och det var lite av en ny trend – att inte ens följa med som seriesegrare upp en serie.

För mig känns det som om den lokala rankingen är denna, när det gäller A-lagsspelares klubbkänsla men listan är högst personlig: 1) Behar, 2) MF Pelister, 3) Skegrie BK, 4) BK Skansen, 5) Anderslövs Boik, 6) Gislövs IF, 7) ÖT Smygehuk FF, 8) FC Trelleborg, 9) Lilla Beddinge BK, 10) Gylle AIF, 11) Minnesbergs IF, 12) Klagstorps IF.

Skulle jag ta med IFK och TFF, när det gäller deras A-lagstrupper och klubbkänslan där – ja, då skulle det bli fortsatt så här:
13) IFK och 14) TFF – men jag kan ha fel.

Helgens notering:

Var inne på Palmstadens hemsida och det är ju så, att fjorårets B-lag – som då fortsatte spela i division tre även efter kollapsen i föreningen – nu väl får räknas som föreningens A-lag, eller? När jag gick in på ledarna under detta herrlag, fick jag fram en av ledarna och på bilden sitter han där och dricker öl. Är det verkligen så lyckat och var det inte så att ”Nya” Palmstaden i ännu högre grad skulle rikta sig till ungdomarna, eller …?

Helgens konstaterande:

IFK-damerna är mera populära – som redan klara seriesegrare i division tre – jämfört med IFK-herrarna – som jagar en kvalplats till division två. 118 åskådare kom till Vångavallens A-plan i lördagens herrmatch mot BK Olympic och 189 åskådare följde gårdagsmatchen på samma A-plan, när damerna = tjejerna klarade målet att gå igenom serien obesegrade!

Helgens förvåning:

Tänk att man i division sex kan bli så irriterad och besviken över att bli utbytt, att man direkt stormar iväg till omklädningsrummet och där ifrån ut i en firmabil för att rivstarta från hela uppdraget som småklubbsspelare? För det första handlar det ju om att tränaren väl bestämmer, för det andra – hur måste det väl inte kännas för ersättaren som kom in och för det tredje – det handlar ju om fria byten på den här nivån och därför är det ju högst möjligt att tränaren hade haft anledning att kalla tillbaka och på nytt sätta in den utbytte spelaren efterhand. Men inte ens det skänkte spelaren en tanke utan bara jag, jag och jag men så är det ju lite varstans i samhället i dag, där egot ofta står i fokus.

Helgens bad:

Helt fantastiska och nu visar Kämpingebukten verkligen upp den allra bästa sidan och nu är det också rent allmänt som skönast, där temperaturen i vattnet överstiger den i luften.

Helgens uppvisning:

Den Kämpingegymnaster – i alla åldrar – bjöd på, när varuhuset Mobilia invigdes i lördags var en riktig höjdare och det säges inte bara av stolthet för att vältränade hustrun fanns med i en av trupperna…

Helgens snytingar:

De var många på det lokala idrottsplanet och inte nog med att TFF föll ihop som ett korthus. HBK-premiären för både damer och herrar gick samma väg men här var det kontringarna som avgjorde.

Helgens framgångar:

Det fanns tack och lov även sådana på samma idrottsplan och självklart måste Thomas Nilssons egen skapelse; Trelleborg Basket alias ”Pirates”, höjas till skyarna efter två raka bortasegrar under premiärhelgen och även om väl laget i stort egentligen skulle kunna höra hemma i vilken svensk stad som helst, så representerar ju dessa idrottens mini-globetrotters just nu Trelleborg.

Helgens avgöranden:

Göteborgs i Kalmar och Halmstads hemma på Örjans vall – ja, de båda förlusterna kan mycket väl ha avgjort det mesta i toppen och botten av allsvenskan. Ja, till HBK-chanserna ska väl ändå läggas, att Öster endast är poängen före och en match mindre spelad men AIK borta – nja, det är väl frågan om det blir poäng där.

”Småklubbsfotboll – när fotbollen är som allra störst!”

// Sigge

PS! Glöm inte att anmäla föreningen till TA-cupen och den 16 oktober är deadline. DS!