Blogg

Klassen som Gud glömde

Det är nästan alltid roligt att återuppta bekantskapen med människor man på ett eller annat sätt kommit i kontakt med men där sedan gemenskapen runnit ut i sanden av en eller annan anledning. För tiotalet år sedan jobbade jag ihop med ”Pajje” och anledningen till att vår gemenskap mer eller mindre bröts berodde på att han nappade på ett jobb-bud i Malmö.

Även om vi båda bor i Höllviken, har det gjort, att våra möten mest har bestått av spontana ”Ica-möten” – ända tills i somras, när våra vägar på ett lite märkligt sätt korsades på en av Anna-Karins och mina drömöar; Koufonisi – tillhörande de Små Kykladerna mitt ute i Egeiska havet.

Mötet med Pajje och Ulrika där gav ringar på vattnet och väl hemma igen träffades vi snart igen och da’n före Vasaloppet var det dags för ytterligare en fantastisk kväll tillsammans. Fördelen med att bli bjuden av vänner hemmavid är ju inte minst den, att man enkelt tar cykeln utan att behöva krusa taxirörelsen.

En superb supé väntade oss med gott vitt vin och snittar till förrätt och där fortsättning följde med lambracks, vidunderlig trattkantarellsås med strimlade rotfrukter därtill och ett läckert Amaronevin att skölja ned delikatesserna med. Ett mellanspel med en lika vidunderlig ostbricka följde, innan supén avrundades med glass i olika färger tillsammans med färska bär. Muuums!

Pajje är en fantastisk berättare och en väldigt entusiastisk lärare och jag lovar; det är inte många yrkesutövare i vårt avlånga land som klarat av det han gör dagligen. Nämligen att ta hand om en klass tonårsungdomar, där samtliga 19 har utländsk bakgrund och där det i första hand gäller att bry sig, att vara extraförälder, att stötta och att engagera så att ungdomarna åtminstone dagligen finner en plats i skolan. Pajje hinner med det mesta och de flesta och det gör också, att eleverna har ett grundmurat förtroende för honom och helt otroligt men sant; skolk i klassen förekommer INTE!

– Undervisa? Nja – inte undervisa i vanlig benämning men visst försöker jag givetvis lära ut det ungdomar i årskurs sju ska undervisas i men det går inte att jämföra med många andra skolor.

Så säger Pajje om den dagliga verksamheten och han tillägger också att här hade ingen ”Klass 9 A-insats” någonsin hjälpt utan här gäller det att ”överleva” och det gäller både för lärare och elever.

Skolan det handlar om är garanterat en av Sveriges tuffaste – även jag har erfarenhet därifrån – men skolan är totalt nyrenoverad och i förra veckan skulle kungen komma på besök, klippa bandet och återinviga skolan efter renoveringen.

När Pajje för flera veckor sedan började förbereda kungens besök – ja, då svarade järngänget i gruppen direkt så här:

– Va faan sajer du, Pajje? Ska Zlatan komma hit? Då måste vi sjarpa oss!

Så enkelt är det, att den ende kungen för många av dessa ungdomar är just Zlatan och det är egentligen inget konstigt med det.

En tuff skola som denna innebär bland annat, att lärare som inte ligger helt i topp hos det allra tuffaste klientelet elever mycket väl kan få repor i lacken på sina bilar. Pajje hade ingen aning om detta, förrän några tuffingar sa så här till honom en dag utanför P-platsen:

– Pajje – du kan varra helt lugn – inget kommer att hända med din bil.

Pajje svarade att han var helt lugn gällande bilen men då avrundade gänget så här:

– Vi gillar daj och kommer att skydda din bil!

Dagen när den riktige kungen skulle komma blev det panik på skolan och anledningen var den, att Pajje helt enkelt låg nedbäddad hemmavid med över 40 graders feber. Man ringde från expeditionen och uppringaren blev helt förtvivlad, när Ulrika gång på gång fick vederbörande att förstå att kungen tyvärr fick klara sig utan Pajje.

– Jag låg därhemma och var jätteorolig för vad som skulle kunna hända, när jag nu inte var hos klass 7AB och min oro besannades, när jag blev frisk. Ungdomarna hade varit så pass störande, att skolans personal varit tvungen att låsa in hela gruppen i idrottshallen och där tre kollegor fick vakta dem.

Pajjes och klassens nyrenoverade klassrum låg också i spillror när han kom tillbaka men han kunde inte bli arg eller besviken och han avrundar så här:

– Det är i grund och botten en grupp härliga ungdomar som har det djäkligt tufft och där kanske inte så många bryr sig om dem – på föräldramötena brukar kanske två-tre vuxna dyka upp och det med klassrummet hade garanterat aldrig hänt om jag funnits på plats. Samtidigt; det är verkligen en klass Gud har glömt…

En som inte Gud har glömt är Benny Mårtensson, TFF-ikonen som är 50+, och i går kom han omklädd till ännu en match. Det gällde i ÖT Smygehuks tröja och mötet gällde ÖT Smygehuk B–Rydsgårds AIF B. Inför matchen verkade Benny lika entusiastisk som om det gällde allsvenskt spel för ganska många år sedan. Matchresultatet är oväsentligt men innan matchen i Anderslöv hann börja, kunde Benny berätta om A-lagets match dagen före:

– Vi mötte Brantevik – som förresten tränas av ”Blixten” (förre TFF:aren Lars Blixt) och det var ett mycket bra lag. Vi spelade på en helt underbar, ny konstgräsplan i Skillinge och även om vi förlorade med 2–3, är jag riktigt, riktigt nöjd med spelet stundtals.

Undrar om Benny någonsin kan lägga av med det käraste han vet utanför familjesfären; nämligen att spela fotboll – på just hans sätt!?

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”

// Sigge

PS! Efter att flera har undrat: Jo, det var en helt underbar skidsemester i Dolomiterna med strålande sol från en klarblå himmel och med mängder av snö och det gällde hela veckan! Dessutom tyckte vi att Italien var billigare än på länge eller vad sägs om en lunch bestående av 2 x pastarätt och en halv lite vin för mindre än 25 Euro? DS!