Blogg

Flaggan i topp och Venezuela i botten

Så kom då dagen, när Amanda återvände från Sydamerikaluffen tillsammans med Gustaf och efter nästan tre och en halv månad blev det på nytt till stora festligheter hemmavid. I väntan på Kastrup dök Jörgen Månsson upp och han hade väl hemmavid att invänta lördagsderbyt mellan IFK och Pelister och där ju ättelägget Måns spelar vänsterback i IFK.

Sydamerikarankingen blir, enligt Amanda och Gustaf, så här: 1) Colombia, 2) Peru, 3) Bolivia, 4) Argentina, 5) Chile och 6) Venezuela. Colombias topplacering överraskar men Venezuelas plats i botten verkar mer än befogad och det var också i Venezuela enda farligheten inträffade och så här berättar de:

”Det var enda landet – förutom på Isla Marguerita – man inte såg en enda turist eller västerlänning och när vi hade checkat in på hotellet i Caracas skulle vi gå en kort runda och 50 meter från hotellet mötte vi tre stabila poliser på trottoaren. De stoppade oss och krävde att se passen och vi förklarade att vi hade passen på hotellet men att vi hade kopior med oss. Poliserna frågade hur länge vi skulle stanna och hur mycket pengar vi hade med oss. När vi svarade två dagar och att vi hade 200 bolivares, blev de missnöjda och menade att vi måste ha mer pengar med oss. När vi svarade nej, beordrade de att vi skulle följa med till polisstationen. Där fortsatte de att kräva oss på pengar och vi hölls kvar i ett mörkt rum i tre kvart, innan de insåg att vi inte hade fler pengar att ge dem och då släpptes vi”.

Man har väl läst om hur illa det kanske är ställt i och med Venezuela som land men tänk, att ett land kan sjunka så lågt att polismakten är så totalt korrupt, att man blir till ena riktiga rövare och banditer. Visserligen har vi där hemma efterhand blivit helsugna på Sydamerika men till Venezuela – nej, dit kommer vi aldrig att ta oss. Livet är oss alltför kärt för en sådan chanstagning.

”Dagen efter” innebar alltså derbyt IFK–Pelister och synd om arrangerande IFK att vädrets makter definitivt inte var med på derbynoterna. 600 personer fanns på plats trots februarikylan som rådde och alla fick se ett derby, där Pelister var totalt sett det bästa laget. Det var Calle Wachtmeister i IFK-målet som gjorde matchen jämn och utan honom kunde mycket väl Pelister lett i pausen med både 2–1 och 3–1 och Calle var enkelt uttryckt GRYM! Han är också ganska säkert TFF-målvakt nummer två för tillfället och därmed halkar alltså Fritz längre och länger ner på TFF-stegen.

Förutom Calle W steg Martin Nordbladh fram som den store derbyhjälten och det var inte bara hans mål till 2–0 som då menas. Martins inträde som en av IFK-stopprarna blev guld värt för Jimmi Olsson och Martin dominerade stort i IFK-försvaret. En som inte kom upp i den standard man vant sig vid i IFK-dressen var Haris Berisha och Haris verkade inte alls vara i harmoni med sig själv och det märktes inte minst, när han byttes ut i andra halvlek…

Oavsett det historiska derbyt på Vångavallens A-plan som IFK vann med 2–1 – omgångens behållning var Östra Torps småfyndiga spel mot Skillinge och inget talar för annat än att Torp kommer att rusa igenom serien och sluta som överlägsna serieledare!

”Småklubbsfotboll – när fotboll é som allra störst!”

//sigge