Blogg

Extra kvalfyllt att kvala till fyran

Först dagens fråga:

Jag trodde det var minigolf man spelade i Vinslöv och inte handboll men är det nu så – ja, då är det väl, så klart, samma gäng som spelar både minigolf och handboll och det förklarar väl också i så fall de klara siffrorna 26–37, eller…?

Kvalfotboll har alltid tilldragit sig extra stor uppmärksamhet och det spelar egentligen ingen roll på vilken nivå det gäller. Själv minns jag med stor glädje gamla tiders kval till allsvenskan, där trelleborgaren eller väl Gislövsbon Prawitz Öberg vid ett tillfäle agerade spelande tränare för lilla Gunnarstorps IF i nordvästra Skåne. Föreningen är känd för just det allsvenska kvalet 1966 men även som ”bingoföreningen”, där just föreningsbingon i Sverige började och där TFF var en av föreningarna som först följde efter i Gunnarstorps bingospår.

Gunnarstorps IF bildades 1927 och började redan på 30-talet avancera i seriesystemet. I mitten av 50-talet kom man ända upp i dåvarande division två – snäppet under allsvenskan och efter ett och annat gästspel i trean nådde man flera topplaceringar i tvåan under slutet av 50- och under 60-talet.
1966 vann man serien före IFK Malmö och mötte i kvalmatcherna till allsvenskan IF Saab, Hammarby IF och IFK Holmsund. Kvalet genomfördes som en enkelserie. Efter 1-1 hemma på fullsatta Tornévallen mot Hammarby IF – med Lennart ‘Nacka’ Skoglund – och ett 0-2 nederlag borta mot IFK Holmsund, låg Gunnarstorp risigt till inför den avgörande matchen på neutral plan mot IF Saab, från Linköping. Man slog dock IF Saab betryggande med 7-0 – tror det var på Värendsvallen i Växjö – men det räckte inte, eftersom konkurrenterna Holmsund och Hammarby spelade smart sig själva till allsvenskan genom att dela på poängen via 1–1.

I helgen avslutades småklubbarnas kvalspel och det handlar då om kvalet till division fyra. Av alla kvalspel är nog det till just fyran det allra svåraste. Först har aktuella division fem-lag att avverka en enkelmatch mot ett annat division fem-lag och där besegrade Östra Torp Ovesholm och Skanör/Falsterbo Uppåkra. Sedan gäller det att ta sig an ett division fyra-lag och där går de flesta också bet. Av samtliga sex lag från femman det i slutändan handlade om, lyckades endast Askeröd – tvåa i Östra Torps serie och Brösarp – ju från Österlen – att ta steget upp. Kvar i division fem finns därför Skanör/Falsterbo, Östra Torp. Ödåkra och Husie.

Jag hann med lite drygt första halvlek på Smörlyckan i Lund, där alltså Skanör/Falsterbo misslyckades och anledningen – ni får ursäkta – var traditionen; kräftskiva med sportredaktionen!

De senaste åren har vi satt upp målet att hinna före julbordet och det lyckades i år igen – ju med råge. Anledningen till våra sena skivor är enkelt den, att det ju hela tiden händer något i sportvärlden under höstupptakten och där ju sommar- och vinteridrotterna samsas om spaltutrymmena under ett par månader.

Nytt för i år är att kräftskivan hade kvinnlig fägring och efteråt måste vi konstatera att Nicolinn klarade premiären med betyget ”mycket väl godkänd”! Att hon avstod doppet i Kämpingebukten får väl ses som en parentes men nästa år ställs kraven högre och då är hon ju heller ingen debutant och för er som undrar; även om jag har bastu hemma – nej, vi på redaktionen bastar inte tillsammans…
Själv är jag ju van men jag imponerades av Martins och Björns självsäkra attityd, när de tog havet i besittning och temperaturen bör, så klart, noteras med aktning; +7 grader Celsius!

Ännu mera imponerad blev jag, när det konstaterades att Björn satt kvar i T-shirt under hela ”sillalunchen” i badhytten, även om min nya skjutdörr där håller den värsta av utomhuskylan borta. Vi satt och njöt av stillheten och havets närhet där i hytten och plötsligt hade mer än två timmar gått.

Redan för flera år sedan insåg Anna-Karin att hon inte platsade i vårat sportgäng och sedan dess besöker hon också kära svärmor i Halmstad, när kräftorna väntar. I år väntade de finaste av havskräftor hemma i lusthuset och vi kunde i lugn och ro njuta till ”tonerna” av väl ganska nya snapsen ”Utö” från Systemet. Nicolinn nöjde sig med det vita vinet Stoneleigh, Savignon Blanc, från Nya Zeeland. 6311 är numret och priset jämna 99 kronor.

Efter marrängswiss och en ”konjagare” till avéc, rundades aftonen av och jämfört med de allra första årgångarna av nämnda kräftskiva – ja, då blir det bara lugnare och lugnare och i år hade säkerligen Nicolinn dessutom en något lugnande effekt…

Klockan 1.06 tog bussen mot Malmö vid för gästerna och det var ovanligt tidigt men oavsett; den extra-timme som ju alla hade tillgodo under söndagen – den kom ändå väl till pass…

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”

//sigge