Blogg

Det gör ont ända in i själen

Nej, egentligen vill jag inte höra det men det är kall fakta och det handlar om Hans Magnussons livsverk Minnesbergs IF. Under onsdagen kom beskedet från Skåneboll – att Minnesbergs Idrottsförening hoppar av seriespelet helt och hållet 2011.

Vad ska man säga annat än TRAGISKT! men samtidigt lät Hans själv väldigt samlad, när vi talades vid efter beskedet och framför allt var han väldigt realistisk och insåg själv det omöjliga i att fortsätta. Att fortsätta ringa in spelare till matcherna för det är vad mycket handlat om de senaste säsongerna.

– Förr i tiden när man bara var elva i laget – ja, då räckte det med att ha tolv-tretton spelare i truppen och det var alltid någon som blev sur, när man inte fick spela. I dag måste man ha tillgång till 30–40 spelare i truppen och ändå är det inte säkert man får ihop fullt lag.

Visst förstår man nu bättre, att 79-årige Hans helt enkelt inte orkar dra runt det tunga lasset längre men synd är det. Han berättade också att det året klubben fyllde 60 – MIF bildades 1935 – hade man pojklag i alla åldrar, juniorlag, B-lag och A-lag och det är alltså mindre än 20 år sedan.
Vid den tiden och långt in i nutiden åkte Hans också runt i de närbelägna skolorna och byarna och satte upp lappar och barn och ungdomar vallfärdade också till gemytet bakom tegelbruket i Minnesberg.

– Det kom spelare från Svedala, Aggarp, Alstad och Slågarp och en tid kom väldigt många från just Slågarp, fortsätter Hans och så tillägger han:
– I dag flyttar ju inga nya familjer varken hit till Minnesberg eller till byarna här omkring. Något pojklag har vi inte alls haft de senaste tre åren.

Hans gläds med framgångarna i både Gylle och Klagstorp och menar att ”det är duktigt gjort” men så blir han plötsligt realistisk igen:

– Inget är för evigt och man vet inte vad som händer där eller någon annanstans på Söderslätt om bara några år. Det värsta är också att när jag pratar med andra ledare – ja, då är alla lite rädda för just vad som komma skall.

Hans har i princip varit allt i Minnesbergs IF och det gäller både inom fotbollen och bordtennisen och sedan han pensionerade sig för ett antal år sedan – ja, då har det kvittat när man ringt till klubbhuset. Det kan ha varit sent en söndag kväll eller tidigt en måndag morgon eller en eftermiddag mitt i veckan – han har oftast funnits på plats och svarat.
Han spelade själv med ända upp i 40-årsåldern men var tillgänglig även efter den nollan.

– Jag brukade ha ett par fotbollsskor stående i bilen och som var klara att använda och ibland var ju någon sjuk eller lämnade återbud av annat skäl.

Han har sina funderingar kring en fortsättning på något sätt och funderingarna går i banorna kring ett eventuellt reservlag.

– Jag vet ju inte alls om ens det går men jag vet ju att det finns många halvgamla spelare som inte alls vill satsa utan bara i princip spela.

Även om fjoråret var väldigt tungt för Hans, så fanns ju – som alltid – flera väldigt duktiga småklubbsspelare i Minnesbergs lag. Vad blir det väl av dessa nu och de flesta man tänker på är ju långt ifrån halvgamla.

– Även om många var duktiga, så hade flera stora problem att få ihop det med jobbet men jag vet att en och annan tänker fortsätta i en annan klubb. Men det har kommit upp först när vi tagit beslutet och ingen ville väl egentligen lämna efter säsongen, förtydligar Hans.

Om det nu är så, att en småklubbsepok gått i graven, så avrundade man med en riktigt duktig tränare i Benny Olsson. Enligt Hans har inte Benny svårt att gå vidare.

– Nej, Benny har varit hos oss de två senaste säsongerna och han har hela tiden sagt, att Minnesberg är slutet på tränarkarriären, så jag kan inte tänka mig att han kommer att fortsätta någon annanstans.

Det måste ha varit ett tungt beslut för Hans att ta, när han skulle ringa Skåneboll i ärendet och alltså meddela, att hans Minnesberg drar sig ur. Samtalet med Skåneboll blev inte alls vad han tänkt sig och då ska man alltså ha klart för sig, att Minnesberg funnits med i seriespel sedan nästan urminnes tider. Hans avrundar så här:

– Jag blev nog lite överraskad, när han som tog emot samtalet bara sa ungefär ”Ja, ha?”

Oavsett vad som händer bakom tegelbruket i Minnesberg framöver, så hoppas väl alla vi småklubbsälskare, att vi får nöjet att se Hans Magnusson på andra arenor runt om på Söderslätt. Det har han ju all tid till nu och så slipper han vara nervös nu när Minnesberg ju alltså inte spelar och då kan Hans kanske också sitta lugnt och njuta av fotbollen. Med MIF på ena planhalvan har Hans ofta sett ut som en förberedande höjdhoppare, där han nervöst och ryckigt lyft det ena benet i takt med spelarnas agerande på planen. Det är min förhoppning att Hans Magnusson också tas emot som en ständig hedersgäst på Söderslätts småklubbsarenor framöver.

Välkommen, Hans!

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”

// Sigge