Blogg

Dags att dra igång höstspelet

Oj, vad tiden går och det känns nästan ofattbart, att det är dags att alltså dra igång höstspelet för alla våra småklubbar.

Redan i lördags spelade IFK mot Kvarnby men då gällde svenska cupen och oavsett om nu IFK-arna verkligen ville vidare i cupen – ja, man var i alla fall värda segern. Som nu dock gick till Kvarnby och som kunde avgöra på straffspark minuten före ordinarie slut.

Det där med att ”vilja” – ja, då tänker jag på vikten av att kanske ändå bara behöva koncentrera sig på seriespelet och det är lätt att det blir splittrat med en eller annan match insprängd i det redan fullklottrade spelprogrammet.

Tyvärr saknades både Emil Mårtensson och Dennis Melander och båda skadade sig under IFK-träningen före matchen mot Kvarnby. Hoppas nu att det inte ska behöva bli till något längre uppehåll för de båda nyckelspelarna.

IFK inledde träningen efter sommaruppehållet bara några dagar före cupmatchen och dessförinnan låg träningen och hela IFK-verksamheten i träda under flera veckor.

Då känns det lite konstigt att få höra av en riktigt äkta IFK-are, att ”det skrivs ju alldeles för lite om IFK under sommaren, medan det skrivs mängder om TFF”.

Först och främst trodde man väl lite allmänt att den där gamla avundsjukan mellan TFF och IFK nästan var förbi och att denna tillhörde en svunnen tid – men så är det alltså inte alls. För det andra och väl det allra viktigaste i sammanhanget; TFF har ju seriespelat nästan hela sommaren och har ju först nu uppehåll. Har det helt gått nämnde IFK-are förbi?

Till detta ska ju läggas, att TFF har gjort klart med en i mitt tycke kanonvärvning i och med att man lyckades kontraktera Ofere och visst var det värt att skriva en hel del om, eller …?

För det tredje; TFF ligger ju faktiskt fortfarande två serier över IFK och även om steget är stort till och med mellan superettan och division ett, så handlar det dock om snäppet precis under det riktiga elitskiktet av svensk fotboll.

Väl framme vid veckan före serieomstarten går det också nästan varje dag att läsa om våra småklubbar i pappers-TA och dit räknar vi fortfarande lag som ligger i division tre – eller forna tiders ju division fem…

Ser verkligen fram emot just serieomstarten och förutom IFK har ju även några andra klubbar möjligheten att avancera i seriesystemet fram i höst. I första hand går tankarna då till Gylle och/eller Skegrie i division sex men mycket mer än så går väl i alla fall i nuläget inte att utlova, om nu inget annat lag gör en kanonhöst. Och det vore extra välkommet!

I övrigt kan sommaren 2013 summeras – i alla fall i mitt fall – som den bästa sommaren på mycket länge. Ett hellyckat bröllop följdes av två och en halv veckas underbar avkoppling i den grekiska arkipelagen och väl hemma igen – ja, då har det i princip varit ryggläge vid Kämpingebukten varje dag. Det var en vecka med endast elva-tolv grader i vattnet men vad då? Det var ju exakt samma temperatur som gällde den sista november i fjor och det talar bad-dagboken om.

Grillningen och myset vid och kring badhytten har turats om och inte minst har man väl allmänt uppskattat de ständigt ljumma kvällarna och som ändå inte är givna och tillhör varje svensk sommar.

Leif GW Persson har varit sommarens största läsarbehållning men har ni inte läst ”Svikaren” av Katarina Wennstam, rekommenderas denna i allra högsta grad. Boken handlar om den grövsta av fotbollshuliganism i Stockholm och tyvärr är det nog mycket närmare sanningen om eländet, än vad man till mans kan tänka sig och tro.

Bland alla fantastiska sommarpratare är ännu så länge Teodor Kalifatidis och Leo Razzak de stora favoriterna. Nej, förresten; Martha Ehlin – lyssnarnas egen sommarpratare och som som tvingades till byte av fem viktiga kroppsorgan på grund av en elakartad cancer – hon blev vår gemensamma favorit. Jag lovar; inte ett öga torrt och ladda ned Martha snarast möjligt!

En annan sommarpratare som jag plockade fram ur SR-arkivet via mobilen var Sven Nylander och det pratet var från 2011. Om jag nu hade en besviken och bedrövad bild av denne svenske världs-friidrottare efter kokainavslöjandet under VM i Göteborg 2006 sedan tidigare – ja, då blev bilden nu ännu värre. Han erkände lögnen ”jag har tagit kokain sex-åtta gånger” och som då endast gav böter och inte fängelse MEN i sommarpratet erkände han ju också dessutom öppet, att han kokainade redan under studietiden i Dallas som 21-åring och framåt.

Det kan väl också påminnas, att samme Sven Nylander ledde organisationen ”Ren Idrott” vid avslöjandet 2006 …

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”

// Sigge