Blogg

Avstängd men absolut ingen buse

Det går bra för IFK för tillfället och mycket går att finna i att Dennis Melander på riktigt anpassat sig i rollen som fältherre på mittfältet. Även om IFK ju förlorade seriefinalen mot FC Höllviken, så var Dennis Melander åtminstone i andra halvlek helt outstanding på planen.

Dennis fortsatte med det fina spelet i Nosaby senast och där hela IFK förresten gjorde en kanoninsats. Kompisar från Kristianstadsbladets sportredaktion var saliga över IFK-spelet och då bör alla veta, att det är inte helt vanligt att man så där krediterar en annan lokaltidnings lag som här.

I förra hemmamatchen – den mot Höllviken – var jag själv utsänd att representera TA, när det gäller bevakningen och jag var där för att just rapportera från matchen. Så blev det också och Höllviken vann den jämna matchen med matchens enda mål och som gjordes ganska tidigt i matchen.

Under nästan hela andra halvlek hade IFK press mot gästernas mål men utan att dock skapa någon riktig målchans och detta berodde främst på att FC Höllvikens försvar – med Yousef Fakhro som dirigent – agerade bombsäkert.

Det blev alltså inget mål för IFK och det är väl inte så konstigt att man då som spelare blir frustrerad när väl domaren blåser för full tid. Jag hade oturen att stå precis där Dennis Melander gick av planen och i ren frustration lät han den eländiga förlusten gå ut över Vångavallens ena avbytarbås.

Precis då och där reagerade jag skarpt och tänkte väl tyvärr mindre på all den glans Dennis Melander ju spridit över fotbollsanhängare i Trelleborg och på Söderslätt och det föredöme han varit inte minst som flerårig lagkapten i allsvenskan och superettan med TFF.

Tillbaka på redaktionen var det jag som avreagerade mig minst lika fegt i skrift och det blev till ett onödigt hårt fördömande av händelsen och av Dennis Melander, där jag jämförde med ovettet att ge sig på till exempel en busskur i vandaliseringssyfte.

Det var inte där och då jag skulle ”ge mig på” Dennis Melander utan det skulle i så fall ske i krönikeform antingen i pappers-TA eller här på bloggen och till syvende och sist; jag var på Vångavallen för att rapportera om matchen mellan IFK och FC Höllviken.

Dagen efter hade tillförordnade sportchefen, Björn Gustavsson, varit i kontakt med Dennis Melander och Dennis hade då bett mig ringa upp honom och så blev gjort och vi hade ett bra samtal, Dennis och jag och jag hade inte väntat mig något annat av faktiskt en helyllegrabb som Dennis. Han förklarade sin frustration över förlusten men förbaskade att det gick ut över nämnda avbytarbås och jag lovade honom att ”finputsa” resonemanget kring personangreppet och det är vad som sker här och just nu.

Rätt ska vara rätt och även om det alltså inte var rätt av Dennis Melander att ge sig på nämnda avbytarbås – som han ju själv också menar, så var det i så fall lika fel av mig att ge mig på Dennis så som blev gjort och det ber jag om ursäkt för.

Det innebär inget annat och Dennis Melander kommer framöver att självklart och rättvist bli bedömd som fotbollsspelare i IFK och som han för tillfället är på väg att lyfta upp i division två men händelser utanför planen får bero. Eller alltså tas upp på rätt ställe och i rätt tappning och det är – som sagt – i krönikeform vi som sportjournalister – eller andra också för den delen – ska ”tycka till”.

Tyvärr saknas Dennis Melander i nästa IFK-match – den mot Bromölla hemma och då är han avstängd efter att ha fyllt kvoten med gula kort. Det tillhör de flesta fotbollsspelare – detta att någon eller några gånger per säsong bli avstängd på grund av erhållna varningar och avstängningen som sådan har sällan eller aldrig att göra med stämpeln ”buse” och det gäller i hög grad Dennis Melander.

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”

// Sigge