Blogg

Ack så fel man kan ha...

På småklubbssidan – i veckan som gick – tuffade jag till mig mot Skansens rutinerade men duktiga spelare och skrev att det handlade om en del spelare, där bäst-före-datumet gått ut och att dessa kanske inte skulle hålla i division fem. Det skrevs efter Gylles seger i seriefinalen mot just Skansen och inlägget togs inte emot med någon större glädje, har jag förstått.

Tanken var faktiskt inte att racka ned på aktuella Skansenspelare utan kanske mer ägnad åt att få Skansenspelarna att just reta upp sig lagom inför kvalstarten i Skillinge i lördags. Fredrik Sandell gav väl också ordentligt svar på tal och avgjorde med sitt segermål till 0–1 borta på Österlen och visst har nu Skansen – i allra högsta grad glädjande – en stor chans att gå upp i division fem. Precis som Gylle redan fixat och som säkerligen också Västra Ingelstad ordnar – efter klara 4–0 hemma mot Bjärnum.

Det ska också framhållas att jag är en av dem som tycker att det snackas alltför mycket ”för gammal” i svenska idrottssammanhang och jag ger de Skansenspelare helt rätt, som tyckte så här om mitt inlägg:

– Vi vill själv bestämma, när det är dags att lägga av med fotbollen!

Hela resonemanget innebär att jag ber tusen gånger om ursäkt för mitt något plumpa inlägg och jag hoppas att följande spelare, födda på 70-talet – tillsammans med de något yngre Skansenspelarna – fortsätter lira fotboll så länge man tycker det är roligt: Mikael Lendt, snart 42 år, Niklas Lindberg, nyss fyllda 40 år, Per-Ola Pettersson, nyss fyllda 39 år, Fredrik Sandell, 38 år på julafton, Franjo Oslakovic, nyss fyllda 36 år, Fredrik Härstedt, nyss fyllda 35 år, Jörgen Vigren, 34 år, Andreas Lindquist, snart 34 år, Marcus Jönsson 34 år och Henrik Jensen 31 år.
Till saken hör att flera av dessa spelare tillhört de bästa i serien och där Niklas Lindberg visat stronga målvaktstakter hela hösten, där Fredrik Sandell gjort de kanske viktigaste av målen för Skansen och där ”Micha” Lendt bland annatt bjudit på ett rutinerat konstmål i hemmamatchen mot Gislöv.

Ett Lycka till! inför returen mot Skillinge bifogas och det ska bli härligt att se hela Skansentruppen intakt inför nästa års spel i division fem!

Nog med ursäkter och nu till en riktigt härlig kulturhelg. Innan lördagens kvalfotboll bar det fredag kväll av till Malmö och kritikerrosade pjäsen Spamalot på Nöjesteatern och ni som inte hunnit se den – gör det och mycket roligare och proffsigare än så här kan det inte bli. Föreställningen blev till den verkliga skrattfest vi hoppats på redan innan entrén. I sammanhanget kan även kvarterskrogen ”Andréelunds Mat & Vin” på just Andréelundsgatan i närheten av Konserthuset och inte heller långt från just Nöjesteatern varmt rekommenderas. Go’ mat till rimliga priser och med en personal som verkligen är serviceminded!

Ett dopp i Kämpingebuktens elvagradiga vatten inledde lördagen och efter kvalfotbollen bar det i ilfart i väg över bron – för att hinna ikapp vänner som redan anlänt till Kongens by. Vi hann ikapp på Ströget och därifrån till Statens Museum for Kunst bakom Kongens have var det inte så långt. Målet var Bob Dylans konst som finns på SMK året ut – tror jag. Recensionerna har inte varit nådiga i många fall men det handlar inte bara om att det just handlar om ”Bob Dylans målningar” utan att han faktiskt sysslat med målerier ända sedan 60-talet. Det fanns nästan dagboksanteckningar på muséet över vad han hunnit med – i såväl musik- som i konstväg och det är inte lite av någotdera. Säkerligen är det dock så att han fått chansen att visa upp sin konst JUST för att han heter Bob Dylan men för den sakens skull behöver det ju inte handla om urusel konst. I vårt gäng på elva personer enades vi om att några tavlor var riktigt bra, andra halvbra och en och annan var väl lite av det enklare slaget. Oavsett vad man tycker som besökare; ingen kan undgå att Dylan haft en tanke med varje målning han visar upp.
Samtidigt med Bob Dylan visas på SMK konst av dansken Björn Nörgaard och han om någon visar sig vara en hart när omöjlig konstnär att förstå sig på.
Efter en superb måltid på V.E.S.P.A. på Store Kongens gade 90 i Köpenhamn bar det hemåt igen och det var ett mycket nöjt gäng som skildes åt hemma i Höllviken.

Helgen avslutades i går med nya höjdarupplevelser. Först en timmes promenad längs Kämpingebukten redan vid 9.30-tiden, därefter ett nytt dopp och sedan en storslagen grekisk lammgryta hos goda vänner. Tillsammans åkte vi sedan till Malmö för att se Queen-hyllningen ”Queen – we are the champions” på Baltiska hallen. Egentligen handlar det om en hyllning till frontfiguren i Queen – när det begav sig; Freddie Mercury och föreställningen, där söndagens föreställning i Malmö var den enda i Sverige, blev till en underbar nostalgitripp. Kanadensaren Johnny Zatylny spelar Mercury och han är lik både till utseende och som sångare. Den enda riktiga skillnaden ligger väl i att den riktige Freddie Mercury var säkert minst huvudet högre. Mercury dog i aids 1991.

En fullsatt ”Baltiskan” bjöd på stående ovationer och inte minst under framträdandet efter pausen var bandet MerQury – som utsetts till världens bästa Queen-coverband – tillsammans med nämnde Zatylny helt lysande. Summeringen blir denna: en helt underbar kulturhelg, där småklubbsfotbollen ju ingår.

På plats i Baltiskan fanns flera trelleborgare och i vimlet sågs bland andra Alfs bror, Bert Westerberg, numera försäljningschef på StenaLine i Göteborg, bowlaren Ulf Tobiaeson och Pelisterlagledaren och The Big Arsenal-fan Håkan Zejnilagic. På vägen in pratade jag även med Jan-Åke Jönsson – tidigare BK Näset-tränare men senast framgångsrik tränare i Kvarnby och han meddelade att sabbatsåret står fast och att det inte blir till exempel BK Näset nästa säsong…

Till sist; efter en fin höstspurt och klara 4–1 i epilogen mot Stala IF klarade Smögens IF division fem-kontraktet med glans och nu blir det nysatsning mot fyran nästa år.

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”

//Sigge