Blogg

Småklubbskrönika EXTRA, den 1 maj

Jag inleder så här och det är ordagrant refererat till vad en fotbollsledare skrek till domaren i aktuell match och som tack och lov gjorde att ledaren också fick lämna sin plats i avbytarbåset:

”Nu får du vell sjarpa daj, din skallige jävul!

I dag ska jag högst unikt referera till en fotbollsmatch på Söderslätt och som jag bevistat under helgen MEN jag ska inte en enda gång nämna vilken match det handlar om. Jag ska heller inte nämna en enda spelare, ledare eller domare vid namn utan …

… det får var och en gissa eller spekulera i och jag tror inte det är osannolikt, att en eller annan gissar rätt. Och för den som har hängt med här i spalterna under försäsongen och fram till nu – ja, den eller de har också därmed fått så pass många tips eller indikationer att man förmodligen redan nu kan utropa …

… BINGO!

Likadant – hur matchen slutade – det får var och en gissa sig till men det kan med en gång sägas, att matchens samtliga mål var ena riktiga delikatesser!

Ungefär samtidigt som jag började skriva här – ja, då basunerades ut att en fotbollsmatch på Landskrona IP hade fullständigt urartat och tillkallad polis fick fullt upp att göra och redan här ställer jag frågan en första gång:

– Är det så här vi ska ha det och ska vi verkligen acceptera, att det får bli så här på en ”simpel” fotbollsmatch?

Matchen i Landskrona handlade om en ungdomsmatch och där föräldrar, spelare och ledare ”bar sig åt” MEN ”min” gällde en seniormatch, där vi kan plocka bort föräldrar men där alla involverade är myndiga personer och som sådana är man ”skyldiga” till väldigt mycket. Mitt i alla rättigheter!

Många skyldigheter är lagstadgade men väldigt många är skyldigheter man normalt lärt sig från barnsben och som ingår i en normal uppfostran hemifrån. Jag vet lika självklart, att i dagens tuffa värld – att detta tyvärr långt ifrån är givet alla OCH DÄR har i så fall idrottsledare ett än större ansvar. Att hjälpa till, förklara och rätta in i ledet. Och absolut inte själv ”stå på barrikaderna” och till exempel skymfa domaren.

I ”kittet” gällande skyldigheter ingår till exempel ren och skär sportmanship och där man har att visa hänsyn och respekt – till exempel när man idrottar och kommer i kontakt med andra idrottsmän eller sportsmän SAMT andra ledare OCH funktionärer. Som till exempel fotbollsdomare …

Vi var fem-sex fotbollskunniga – och DET skryter vi nog gärna med och som stod eller satt på ”läktaren” och vi var ganska överens redan från början. Det vi var överens om var tyvärr det negativa att ”vårt” lag i princip redan från början skällde på domaren. Man gav honom egentligen aldrig en chans utan alla och envar i laget – samt delar av ledningen – bar sig helt bedrövligt åt.

Domaren gjorde garanterat ett eller annat misstag och konstigt vore det annars och förutom de ovan nämnda hade han en ”pöbel” som hela tiden befann sig i omedelbar närhet av ”vårt” lags avbytarbås och som i allra högsta grad bidrog till det olustiga.

Domaren – och där var vi också överens – var väldigt ödmjuk i sin hantering av det olagliga som skedde i närheten av avbytarbåset och där avbytarna nära på ständigt bröt mot reglerna och slog sig i slang med ”pöbeln”.

Vi räknade till åtminstone två tillfällen, när domaren väldigt vänligt men bestämt förklarade reglerna och de är som sådana, att man som avbytare endast får lämna det inringade området FÖR UPPVÄRMNING. Trots det – fortsatte avbytarna att bryta mot reglerna och fortsatte att slå sig i slang med de jag fortfarande kallar ”pöbeln”.

Det ska också sägas – och det säger jag utan att lägga värderingar i att de på något sätt utmärkte sig extra – att i ”pöbeln” OCH SOM HELA TIDEN ELLER UNDER MATCHENS NÄSTAN SAMTLIGA 90 MINUTER AGERADE MOT DOMAREN fanns två JUST NU AVSTÄNGDA SPELARE och som borde veta bättre.

Den ene är en ”van” fotbollsdomare i dessa sammanhang – samtidigt som han är en ganska duktig småklubbsspelare. Den andre har spelat – och spelar – på betydligt högre nivå och är en RIKTIGT DUKTIG fotbollsspelare. Och då alltså inte bara på småklubbsnivån!

Till detta ÄR HAN ÄVEN EN LEDARE i den fotbollsklubb han nu verkar i och om man inte som ledare har ett solidariskt ansvar ÄVEN I ÅSKÅDARROLLEN – ja, då vet jag inte hur man ska tänka?

Hade åtminstone dessa båda tänkt till lite extra – ja, då hade i alla fall dessa båda sett till att flytta sig bort från avbytarbåsets omedelbara närhet. Om inte tidigare så i alla fall när de förstod att domaren alltså VID ÅTMINSTONE TVÅ TILLFÄLLEN blev störd av närvaron.

Hade JAG varit ledare i laget jag här följer och som jag kallar ”vårt” – ja, då hade jag sett till så att HELA ”pöbeln” på ett tidigt matchstadium hade flyttats bort från området kring avbytarbåset OCH DET hade GARANTERAT i så fall bidragit till en helt annan ”matchbild”.

Då hade inte ”pöbeln” – som nu – UNDER 90 MINUTER kunnat påverka spelarna i ”vårt” lag som man nu gjorde. Då hade inte spelare och ledare i ”vårt” lag hela tiden supportats i att tycka illa om domaren eller väl egentligen …

… att reagera negativt VARJE GÅNG som just domaren dömde mot ”vårt” lag.

Efter hand som matchen gick märkte man också hur flera spelare i ”vårt” lag blev mer och mer upphetsade av den stämning gentemot domaren som ”pöbeln” bidrog till och under stora delar av andra halvlek räckte det, att domaren blåste för ”vad som helst”, så var det ”klippt”.

När det gäller uttrycket i rubriken – jo, vi var samma antal fotbollsälskare i mogen ålder som hörde detta. JAG vet också att samme ledare som alltså – och jag upprepar det gärna – skrek så här till domaren och jag tar det på hans egen dialekt …

– Nu får du vell sjarpa daj, din skallige jävul!

… samme ledare stod senare utanför klubbhuset och domarens omklädningsrum, när domartrion lämnade idrottsplatsen, och DÅ ingick även han i ”pöbeln” som alltså fortfarande fanns på plats för att ösa sin avsky över domaren.

Till den klubbmedlem som skrek efter MIG, när jag var på väg att lämna idrottsplatsen och som menade ”att du skriver bara negativt om vår förening” – ja, till honom kan jag så här i efterhand tyvärr enkelt säga:

– När det gäller er förening hittills i år, är det så enkelt att NI SÄTTER SJÄLV RUBRIKERNA!

Förresten – jag glömde att nämna OCH DET BÖR, SÅ KLART, NÄMNAS – det handlade om en småklubbsmatch I DE LÄGRE DIVISIONERNA!

I de divisioner där man har fått för sig att fotbollen ska vara till en njutbar hobby och en hobby där man ska ha roligt och där man sportsligt ska umgås med varandra – tillsammans med såväl med- som motspelare. Och där domaren väl egentligen mest är tänkt som ”han som blåser till spel” och ”blåser av” och som har koll på tiden.

Och jag höll på att glömma – han som väl också har att utdöma frisparkar, hörnor, straffsparkar, varningar och utvisningar MEN …

… DET kan väl inte vara så svårt OCH alla spelar väl för nöjets skull, eller …?

Som avrundning repeterar jag min fråga:

– Är det så här vi vill ha det och ska vi verkligen acceptera, att det får bli så här på en ”simpel” fotbollsmatch?

Det är nog också första gången jag på riktigt tvekar, när jag skriver min slogan:

”Småklubbsfotboll – när fotbollen är som allra störst!”

PS! Denna krönika är alltså en EXTRA och det innebär att den ordinarie småklubbskrönikan, med ”veckans …”, skytteligan och veckans matcher – den kommer som vanligt att läggas ut lite senare i veckan här under ”Småklubbsbloggen”. DS!