Blogg

”Mitt Söderslätt i förändring”

Ja, så benämndes den krönikeserie och som låg i TA över ett helt år för lite drygt tio år sedan tillbaka i tiden och där jag mindes tillbaka till min ungdom och barndom.

  • Summering, del 3:

Jag skrev om min skolgång i dåvarande ”folkskolan” och om hur påverkad i mitt yrkesval jag blev av Gustav Sjöholm i Västra Vemmerlöv. En lärare med berättarkonsten i högsätet och som jag faktiskt försökt ta efter.

Jag blir också alltid lika glad, när jag möter tidigare elever (där de tidigaste i dag är 55 år fyllda!) i olika sammanhang och där de minns mig bland annat så här som lärare:

  • Jag älskade, när du berättade om allt möjligt – om din familj, dina resor eller om historiska händelser eller geografiska, kända platser som du kände till eller hade besökt.

Det var ju så, att det fanns en folkskola i varje liten by men ibland kunde man ha otur och tvingades bort från skolan ”hemmavid”. Så var det i mitt fall och skolan hemma i Östra Värlinge låg tyvärr aldrig i fas med mig och det innebar, att när jag skulle börja i klass 4 (man benämnde det klass och inte årskurs) – då hade folkskollärare Erik Lassing där hemma att starta upp en klass 5 eller 6.

I mitt fall blev det på det sättet att hoppa från skola till skola i byarna runt omkring och därför gick jag i klass 1 i Västra Värlinge, klass 2 i Skegrie, klass 3 och 4 i Västra Vemmerlöv och klass 5 och 6 tillbaka i Skegrie.

Maja-Lisa Andersson ”på Pile gård” var min fröken i klass 1 och 2, nämnde Gustav Sjöholm i klass 3 och 4 samt Aina Sigemar (gifte sig under mitt år i klass 5 och heter efter giftermålet Lentz). Jag träffar Aina då och då hemma i Höllviken och vår klass 5 var Ainas allra första klass och efter Skegrie jobbade hon under många år och fram till pensioneringen på Sandeplanskolan hemma i Höllviken.

För skolskjutsen stod droskägarparet, Greta och Gösta Andersson i Västra Tommarp och det var tider, när trafiken var minst sagt ”svag”. Det var också före bilbältets intåg och med extrastolar där bak i de båda svarta Volvobilarna, fick det plats – i var och en – tio-tolv skolbarn och det var till och med tiden, innan ordet elev var vedertaget.

Efter noteringarna och minnena från folkskolan skrev jag vidare om olika nöjen på den tiden det handlar om.

Ingen ”av i dag” vet, så klart om ”nöjespalatset” Bökeberg men det fanns där ute i skogarna kring Yddingen. Varje Annandag Pingst – som ju då fanns kvar som röd dag – den firade VI alltid i just Bökeberg.

Jag tror det hade något med LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) att göra men jag är inte säker. Dock; det var slättens lantbrukarfamiljer som anslöt varje pingsthelg och om nu de vuxna hade sitt, så hade vi barn vårt – roliga!

De vuxna dansade med dansbiljett på utedansbanan och vi barn hade gungor, en spelhall och lite annat smått och gott att roa oss med.

Tänk, att det på samma nöjesfält fanns minst två riktiga restauranger och att det gick att driva dessa. Om inte året runt, så om somrarna i alla fall och vilken levande bygd Bökeberg ju var.

När vi barn blev till ungdomar och väl i de övre tonåren – ja, då fanns en hel del att samlas kring – såväl i Trelleborg som utanför.

Diskotek Etiquett – eller hur det nu stavades – låg på öster i Trelleborg och var under ett par år väldigt populärt och välbesökt. Hit kom till och med många från Malmö och stället höll hög klass.

Inne i centrala Trelleborg växte efterhand ”Henrik VIII” upp som ett riktigt proffsigt nöjespalats. Det låg några våningar upp på det som tidigare väl var Centralhotellet och det var ett diskotek – utrustat med inrednings-lyx. Bland annat minns jag ett upplyst glasgolv att dansa på.

Rosenhagen i Anderslöv, om vintrarna, Granhyddan, om somrarna och då heller inte Höllvikens dansrotunda – att förglömma och alla olika dansställen var populärt fyllda med nöjeslystna ungdomar varje lördag! SLU- eller senare CUF-danskvällar fyllde Håslövs Bygdegård till bredden men där gällde väl kanske mera ”Bonde söker fru”.

Stor succé – minst sagt – handlade även TFF-kvällarna i Folkets Park om och under några år fylldes Parken varenda lördag under vinterhalvåret och varje lördag hade ett exotiskt resmål som tema och jag minns bland annat hur TFF en lördag ”reste till” Moto Tonga – Söderhavets paradis. Garanterat många är de lokala paren – som senare blev till gifta och som träffades där under dessa TFF-fester.

Skillnaden då jämfört med i dag var stor i dessa sammanhang och det vanliga stället att bli till ett par var just på alla dessa populära dansställen och där besökarna också verkligen dansade aktivt. Någon dejting-sajt fanns inte att tillgå utan då gällde mötet ”här och nu” och där en tryckare på dansgolvet kunde leda till Nisse Hellbergs succélåt:

”Ett och ett är två men blir tre när vi blir ett”

I morgon påbörjar jag avslutningen, när det gäller att minnas tillbaka från min tid på TA och då kommer turen till viktiga personer; ledargestalter eller andra och som på olika sätt stuckit ut lite extra eller som har hjälpt mig och där vi tillsammans har haft ett givande samarbete.

”Ur minnenas TA-arkiv”